Vad är capoeira?

Capoeira är en konstart som är en kampsport med influenser av bland annat dans och akrobatik. Den utvecklades av slavarna som kom till Brasilien på 15- och 1600-talet och har sedan dess utvecklats och spridits över hela världen. Den utövas i dagsläget i mer än 150 länder och varje dag föds nya capoeristas. Capoeirans mångfald återspeglar sig i de olika grupperna i vilka man träffas och utövar capoeiran. Capoeiragruppen Boa Vontade har sitt huvudsäte i staden Natal i Brasilien där den leds av Mestre Canelão. Våren 2007 startade Professor Edson Silva verksamhet för Boa Vontade i Göteborg, Sverige. Gruppen återfinns i dagsläget, förutom i Brasilien och Sverige, också i Hämeenlinna, Vantaa, Jyväskylä, Lappeenranta, Nummella och Tampere i Finland.

Capoeirans historia

Capoeiran föddes i slavarnas kamp för frihet. På framförallt 15- och 1600-talen i Brasilien genomfördes ett av historiens mest våldsamma övergrepp mot ett folk. Portugiserna förde mer än två miljoner svarta människor från Afrika till Brasilien för att bli slavar på sockerrörsplantager. Hela stammar tvingades korsa Atlanten hoppackade som djur i stora båtar som kallades navios negreiros (”negerskepp”). Majoriteten av båtarna lade sedan till i de brasilianska staterna Pernambuco, Bahia och Rio de Janeiro.

Tvärtemot vad många tror lät sig inte de svarta tillfångatas utan motstånd; Brasiliens historia är full av episoder där slavarna gjorde uppror och protesterade mot den absurda och förödmjukande situation de försatts i. Ett exempel på detta är de s.k. quilombos. Quilombos var undanskymda samhällen grundade av slavar som lyckats fly. Den allra största av dessa quilombos bildades i staten Pernambuco på 1600-talet, i en region vid namn Palmares. Där bildades en slags afrikansk stat som bestod av ett antal små områden kallade mocambos och med en hierarki i vars topp man fann kungen Ganga-Zumbi. Palmares kan ha varit capoeirans födelseplats.

Capoeiran utvecklades i quilombos som ett försvar. De svarta som flytt slaveriet men blev tillfångatagna på nytt och återförda till fångenskapen lärde där de som fortfarande var fångna. För att inte väcka misstankar om uppror hos slavägarna och deras mannar utövades rörelserna ackompanjerade av afrikanska sånger och rytmer, så att det hela såg ut som en slags dans. Men bakom den dansanta fasaden dolde sig en hemlighet; en kamp.

När capoeiran spred sig från landsbygden in till städerna vann den malicia (slughet, illvilja). I staden Salvador i staten Bahia bildade capoeiristas olika gäng som inte sällan ställde till med våldsamma sammankomster. Capoeiran var nu inte längre bara slavarnas frihetskamp utan hade blivit ett vapen bland gäng.

Capoeiran var under flera årtionden förbjuden i Brasilien och den blev inte tillåten igen förrän så sent som på 30-talet. Detta skedde i samband med att den dåvarande presidenten i Brasilien, Getulio Vargas, fick se ett uppträdande av en ny sorts capoeira, presenterad som en sport och kultur snarare än aggressiv kamp. Sedan dess har capoeira angola utvecklats från staten Bahia och bevarat traditionerna mycket tack vare dess store guru Mestre Pastinha och capoeira regional tack vare Mestre Bimba.

Musiken i capoeira

Musiken är mycket viktig i capoeira. Den ger rytm, känsla, glädje och energi, och något man i Brasilien brukar kalla för axé. En roda med mycket axé för capoeiristen in i ett tillstånd av extas. Men musiken har också en historisk aspekt i sammanhanget då slavarna använde sig av musiken för att förkläda capoeiran. På så vis skulle slavägarna inte misstänka att de ägnade sig åt att öva sig i kamp. Det fick dem att tro att de endast försökte hålla fast vid sin kultur.

Som utövare av capoeira lär man sig efter hand mer och mer om musiken, sångerna och att spela de olika instrumenten:

Berimbau

Berimbauen är typisk för capoeiran och leder spelet i en roda. Instrumentet har en sträng (arame) och tillverkas av ett särskilt träslag och en pumpa kallad cabaça. I denna bildas resonans då man slår på strängen med en baqueta i trä. Med en dobrão åstadkommer man olika toner, liksom genom att föra cabaçan mot och från kroppen. Caxixi är en liten flätad korg fylld med frön som hålls i handen av den som spelar berimbau.

Pandeiro

Pandeiro är ett rytminstrument som i Brasilien används i både capoeira och samba. Den ser ut som en stor variant av en tamburin och ackompanjerar berimbauens rytm.

Atabaque

I capoeiran används också olika typer av trummor; huvudsakligen atabaque. Rytmen som spelas på atabaquen påminner mycket om rytmen på pandeiron.

Capoeira idag

Idag är capoeiran, liksom fotbollen, klassad som nationalsport i Brasilien och är likaså, efter fotbollen, den mest utövade sporten i landet. Var dag föds nya capoeiristas, i och utanför Brasilien, och idag lärs capoeira ut i mer än 150 länder i världen. Oavsett i vilket land man befinner sig sker undervisningen alltid delvis på portugisiska för att bevara traditionerna.

Mer capoeira

Capoeira utövas ofta två och två i en roda (ring). Men capoeira är inte bara spelet i rodan. Det finns andra delar av capoeirakulturen som oftare ses i uppvisningssammanhang än på vanliga träningar. Exempel på detta är maculelê som är en återberättelse av historian genom ett spel mot varandra med träpinnar eller stora knivar (bastões respektive facões) och det förekommer också eld.

Samba de Roda utgör också en del av capoeiran liksom Dança Guerrera som är en krigsdans med symboliska vapen. Puxada de Rede handlar om gamla fiskartraditioner.